Invånarnamnens godtycklighet

Jag är sedan länge fascinerad av vad man kallar på spanska “gentilicios”, det vill säga namnet som man ger invånarna av en specifik plats, framförallt orter, men också regioner eller länder.

Svenskan är på denna punkt mycket enklare, med några få undantag (malmöborna kan t ex också heta malmöiter). På spanska kan detta bli en renodlad vetenskap. Komplikationen härrör ofta från de tidigare namnen som orten i fråga antog under fenicierna, grekerna, romarna, araberna osv. Om det inte finns en institution på något universitet som helt ägnar sig åt detta så borde den skapas omgående!

Men det handlar i själva verket inte om en veritabel vetenskap. En tanke jag är speciellt förtjust i är just dessa gentiliciers godtycklighet. Detta illustreras väl med ett konkret exempel. Invånarna i Santiago de Compostela (i Galicien, Spanien), Santiago de Chile (huvudstaden i detta land) och Santiago de Cuba (näst största staden efter Havanna) heter olika: santiagués (eller compostelano), santiaguino resp. santiaguero. Eller vad sägs om invånarna i Valencia och Palencia, två spanska städer som bara skiljs åt av en futtig bokstav? De heter valencianos resp. palentinos, kanske för att valenciaborna vägrar att förknippas med oförbätterliga casanovas på bioduk. Vem vet.

Dock ska ni inte tro att bara för att man är spansktalande blir detta snåriga kunskapsfält mycket enklare. Madrids största högskoleinstitution heter Universidad Complutense. Complutense betyder egentligen “från Alcalá de Henares”, en mindre stad ca 30 km från huvudstaden där universitetet grundades vid 1300-talet och där bl a Cervantes undervisade, innan man flyttade institutionen till Madrid i slutet av 1800-talet. Jag måste säga att jag har inte träffat många studerande vid det här respektabla lärosätet som visste vad complutense betydde. Nuförtiden har stackars Alcalá ett nyare universitet som mycket riktigt heter Universidad de Alcalá, eftersom dess rättmätiga adjektiv var redan upptaget annorstädes.

Eller vad sägs om en tv-intervju som jag någon gång råkade se med Guadix borgmästare, en mindre andalusisk stad vars folk kallas för accitanos. “Vad tycker accitanos om detta viktiga ärende?”, frågar journalisten. “Vem sa du?”, svarar den accitanske borgmästaren.

Calatayud (Zaragoza)

Calatayud, där Trivial Pursuit favoriter bilbilitanos håller till.

Vad Sverige beträffar har stockholmarna blivit tilldelade på spanska en rätt så överraskande namn, som sanningen att säga nästan ingen spanjor känner till: holmiense. Det är därför vi översättare tenderar att använda ett mer harmlöst och logiskt ord som estocolmés, med risk för att skrämma bort alla spansktalande turister från den vackra svenska huvudstaden.

Vissa gentilicier är numera kanonmat för traditionella Trivial Pursuits-frågor: “Vad heter invånarna i Calatayud, staden i Aragon?”. Och då sjunger man “Bilbilitanos!” som svar. Bland de roligaste i Spanien platsar utan tvekan semesterorten Almuñécars invånare, som kallas för sexitanos. På spanska men utanför Spaniens gränser vinner överlägset enligt min mening två mexikanska städer: Monterrey, med sina regiomontanos, och Aguascalientes, vars invånare otroligt nog heter hidrocálidos, ett namn som förenar teknisk logik med latinsk science fiction. Bättre än det kan det knappast bli.

Invånarnamn följer ibland också tendenser och rentav nycker. Man har tagit till exempel för vana att —i högre grad än på andra språk— använda ändelsen “-í” för att beteckna människor från Mellanöstern och österut, gärna med arabiskt/muslimskt påbrå. Så är fallet med israelí, iraquí, iraní, qatarí, pakistaní osv. Men detta fenomen har smittat av sig till själva Spanien. Ceuta, som är ett spanskt enklav i norra Marocko, befolkas av ceutíes, något som kunde kanske tillskrivas arabvärldens närhet. Men vad sägs om Marbella, till för bara femtio år sedan en liten helspansk fiskeby (“Vackert hav”), vars invånare kallas nu för marbellíes? Det beror måhända på deras många och extremt välbärgade turister från Saudiarabien och andra oljerika länder. Det är nog någon sorts gentjänst.

Som sagt, slumpen avgör oftast namnen som eftervärlden kommer att känna folket från en viss plats för. Och, om vi tittar noga på det, så är det dessutom en ren tillfällighet att vissa länder heter som de gör och inte annorlunda. Varför säger man Irlanda och inte Irlandia när det nordligaste nordiska landet heter Islandia och inte Islanda?

Ibland finns det också små skillnader spansktalande länder emellan: i Argentina t ex heter landet Nueva Zelandia (och inte Nueva Zelanda) och man kallar Rumänien Rumania och inte Rumanía, såsom man gör i Spanien.

Leve ödets nycker!

————————————————————————————————————————————

Här följer en tabell med ett axplock av spanska mindre vanliga invånarnamn

Ort Invånarnamn
Málaga malagueño el. malacitano
Cádiz gaditano
Huelva onubense
Salamanca salmantino
Huesca oscense
Lérida leridano el. ilerdense
Almuñécar sexitano
Guadix accitano
Cabra egabrense
Tarragona tarraconense
Fuerteventura majorero
Lugo lucense
Calatayud bilbilitano
Badajoz pacense
Ávila abulense
Jaén jiennense
San Sebastián donostiarra
Teruel turolense
Valladolid vallisoletano
Alcalá de Henares complutense
Ciudad Rodrigo mirobrigense
Calahorra calagurritano

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,